I morgonens "tankar för dagen" avslöjade en dam hur hon som barn sålde falska lotter. Idag såg hon det som ett utslag av girighet. En bekant anser att det visar på nytänkande - en förmåga att tänka ut hur hon skulle kunna tjäna lite pengar för att få det hon villa ha. Bekantingen tänkte sig en chokladkaka. En kommentar antyder att resonemanget skevar lite och menar att barn och godis låter gulligt i ett ändamålet-helgar-medlen rsonemang. Men om det inte är godis då.... och sett ur den lurades perspektiv - ja det är ju egentligen ingen som luras kan man tänka eftersom ingen får veta att det inte delas ut någon vinst. Skulle man kunna argumentera men du skulle också kunna säga att alla blev lurade eftersom de trodde att de hade en möjlgihet att få något just DE gärna ville ha. En chokladkaka kanske?
Är det gulligt att lura sina vänner? Eller grannar. Eller kunder? Och om det är barn det handlar om sålde hon lotterna till andra barn? Är det fortfarande lika nytänkande? Och om det inte alls var choklad hon köpte utan cigaretter eller kondomer? Fortfarande nytänkande? För i förlängningen skulle de där kondomerna kunna ge henne en ännu bättre ekonomi som skulle kunna ge henne ännu mer saker hon ville ha. Förslagenhet, lurendrejeri, bristande ärlighet, icke emptatisk. Många är de epitet jag skulle kunna ge personer som sysslar med lureri. och inget av dom är nytänkande.
Jag antar att det var entreprenörskapsanda hon såg i den flickan. .
Det jag också funderar på är vilka värderingar som man riskerar att lägga grunden till om man är "nytänkande". Ett lotteri skulle vara okej - förstås om det fanns några verkliga vinster och de som köpte visste vad det var. Det kanske skulle kunna vara sånt som tösen själv ledsnat på i lekrummet men som skulle betraktas med nya ögon av någon annan. Alltså hade hon inte lurat någon, tjänat en slant och samtidigt glatt någon med sina vinster. Och fått råd att köpa sig den där "chokladkakan" hon så gärna ville ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar