Vi sover över

Precis som små barn sover vi över. Fast inte hos andra utan hos oss själva. Och skapar därmed en förväntan på hur kvällen ska avlöpa. Vi pratar vilket väder vi ska få under kvällen och natten - vi planerar vad vi ska ta med oss för att förströ oss under kvällstimmarna. Vi kanske vill äta och dricka nåt litet men gott innan vi går till soffan för att sova.

Vi funderar över hur många ljusstakar vi behöver eftersom vi ännu inte köpt den där gasollampan - det blir på måndag.

Att det behövs så lite för att göra tillvaron lite mer spännande och oförutsägbar.

350 meter - det är allt och en avsevärd höjdskillnad.

Det är kanske den som gör det?

Somliga dagar är mer värda än andra

Idag är en sån dag. Ett nytt liv har sett dagens ljus. Och det är stort - så stort att det bara sjunger i hela kroppen. Finaste, finaste.

en alldeles särskild dag

med massor av sol och värme. Bad från bryggan, i bara mässingen ingen ser ju. Och om så vore så är - enligt min alldeels särskilde maken - en alldeles vanlig nakenhet inget att skämmas över. Så här ser de allra flesta människor i vår ålder ut.

Vi tillät oss att soltorka på bryggan, somnade nästan i värmen. Lade oss nära, nära i soffan som får oss att minnas filmatiseringen av "potatishandlaren" För en eftermiddagslur - till ljudet av en och annan vakande fisk och måsar på jakt. Soffan är - för den intresserade, säkrad med kilar. Inte för att det skulle göra nåt särskilt om den föll ner - annat än att det skulle kunna bli besvärligt att ta sig loss. ;-)

Äkta kärlek på äldre dar är förknippat med väldigt få risker.

Så vaknade vi fortfarande nära - för att våra kroppar ville ha mat. Också.
Där är vi nu - i en alldeles särskild stämning. Mätta och nöjda. Snart på väg till soffan igen för en natts god sömn. Mot en ny dag. Fortfarande väldigt nära.

det är så här vi gör

vi medelålders damer, har jag förstått. Kryper undan lite för att kanske så småningom komma fram och verkligen säga det vi vill.

En del av oss är lite småputtriga och underhåller de närmaste på en plats i bloggosfären. Och en annan del vill inte alls bli igenkända - för den vi är i alla andra sammanhang. Och då dyker vi upp på nya platser. Välkommen AlitaliA. Det är gott att veta att man känner någon i alla fall.

full av kärlek

alldeles översvämmande full. Till min härliga man. Som är en alldeles vanlig man och ändå så särskild. För mig. Vi har varit belägrade, kan man kanske säga. Gäster i långa rader i dryga två veckor nu. Det är både härligt och urjobbigt. Alla är ju inte positiva eller särskilt förstående heller. Det där att man kommer som gäst innebär ju att man har semester - och glömmer ofta bort att det har vi som värdfolk också. Men för det mesta är det trevligt.

Men - min härliga man och jag har ett problem. Vi är precis som Ferdinand vi "trivs bäst själva - när vi får sitta vid vår strandkant och höra vågornas stilla kluckande".
Tvåsamheten är ljuvlig, lugnet och möjligheten att bara få vara precis som vi är och göra det som faller oss in - för stunden ;-}. Utan att behöva ta en massa hänsyn till någon eller några andra.

Det känns som att vi måste tanka varandra nu i en veckas tid.

För se kärlek - det kan man aldrig få för mycket av.

sommarlov

Det kan betyda många saker att ha sommarlov. Vara ledig, slappa, bada sommarjobba, åka bort, stanna hemma och upptäcka din närmiljö.

För mig är det semester inte riktigt sommarlovslång men nästan. Det är avkoppling och arbete i en rätt skön blandning. Här i obygden där en del av semestern avnjuts är det rätt myckte jobb den här sommaren. Och rätt mycket gäster.

Och det är både roligt och jobbigt samtidigt - det finns så mycket inbyggt i det här stället att det är ofrånkomligt att det blir lite krockar. Vi har nog inte lyckats vara så tydliga. eller om det kanske är jag som inte lyckats vara så tydlig.

Somt går an och somt klarar jag nästan inte av. Så en dag per sån här besäksvecka - dånar jag iväg till stan - för att umgås med andra.

det är jag värd.

Mhummm...

Bara njuter. Att vara är gott. Det räcker så för tillfället. Bland solvarma vindar och människor fulla med kärlek.

I en annan verklighet

Det är där jag befinner mig nu. Inte i ett annat universum - inte alls. Bara någon annan stans. Mentalt och fysiskt. Ett "stans" där rytmen är helt olik. Där ljuden inte längre finns. Och där ett inre lugn så sakta infinner sig. Det blir till en påminnelse om livets förgänglighet.

och det finns utrymme tid och framförallt plats för tankar. Stora och små.

Mina tankar - jag kommer att lämna detta ställe som en helare människa. Alldeles säkert.