Jag fick en märklig fråga häromdagen.
- Regnar det någonsin i paradiset? För om det är ett paradis, då borde det alltid vara vackert väder där. Och alla människor lika lyckliga hela tiden. Är det så, i ditt paradis?
Hon tittade på mig med stora nötbruna ögon. Sådär vetgirigt och förhoppningsfullt som bara ganska små barn kan göra.
-I mitt paradis, där regnar det lite nu och då, faktiskt. Och alla är inte lika lyckliga hela tiden. Men det som är så fantastiskt är att solen alltid tittar fram efter regnet. Och att människorna som bor i paradiset kan prata med varandra och göra så att det olyckliga kan försvinna och lyckligheten komma fram igen. För egentligen är dom lyckliga dom som bor där. Det är bara det att ibland glömmer de bort...
-Hm, då är det ju precis som vanligt då. Sa hon, och såg väldigt besviken ut.
Så jag skyndade mig och la till:
-Men du, det finns alltid blommande blommor där. Alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar